God only knows.

Så hur kommer det sig att jag aldrig lyckas få ur mig det jag vill på bloggen? Varför kan inte jag få ur mig en massa känslor och berätta för folk hur bra de är samtidigt som jag dissar dem i samma mening? Varför lyckas jag bara få ur mig meningar som betyder något på fucking uppsatser? Kan jag inte prata om personliga saker utan att börja flumma?

Tjaa du. Här är svaret. Jag är för otålig. Älskar att läsa om andra men kan inte skriva om mig själv. Och tro mig, jag har försökt. Jag har helt enkelt inte den där genen som gör folk vardags-kulturella. Men samtidigt känns det ganska bra. För jag är mig. Och herregud, jag skulle inte trivas om jag var någon annan.

Så, jag har lärt mig att jag är ganska bra i alla fall. Och det är du med. Tja, dom flesta är det.

Utom Hitler som jag alltid så fint uttryckte det innan Paul började med sitt "is it morally correct to kill the tyrant" snack. Förresten så äger han dig så hårt.

Nu ska jag laga mat åt min mamma.
Och min bror.
Och mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0