Dansar till musiken i mitt huvud

Jag gjorde det stora misstaget att visa min mamma min World Lit. Hon såg på den i en sekund och började sedan gapskratta. När jag frågade varför sa hon att ingen hade använt ordet "emedan" sedan min morfar var liten. Endel meningar förstod hon tydligen inte alls vad de handlade om och hade jag skrivit så på hennes jobb hade hon frågat varför jag inte kunde skriva på svenska. Efter att hon hade gett mig sparken, det vill säga.

Sanningen är att jag vet att mina meningar är lite överformulerade ibland. Men det är liksom charmen med det hela. Min självkänsla är i alla fall dödligt sårad.

När Word automatiskt arrangerar inställningarna så att varje ny punkt skrivs med fetstil bara för att hjälpa mig blir jag så rörd att jag inte kan byta tillbaka till normal. Det gör för ont i mitt hjärta helt enkelt.

Därför blir min IOP i fetstil.   

Jag läste nyss ett inlägg skriver av Hanna-Fluff. (Här skulle jag ha länkat till hennes blogg men kan inte så leta själva.)
Hon skrev om sin deteriorating svenska, för att låna ett uttryck.
Så jag tänkte bara ge svar på tal:

Jag stavade nyss gentemot som jäntemot.

Jag som alltid har varit grammatikens och stavningens självutnämnda drottning. Stavade fel. Och blev sur på ordredigeringsprogrammet för att det inte har ord längre än två stavelser inlagda i sitt system. Det kanske är dags att jag ber om ursäkt.

IBfest och allt var som vanligt. Fast aningen mer utflippat. Kanske för att vi har aningen mer att göra nu.
Eduard är min hjälte och ärligt talat borde han vara din också, tigerätarflicka.

Jag älskar To kill a Mockingbird och jag älskar The Color Purple. Jag älskar Artemis Fowl.

Jag ska jobba i helegen.